Det måste bo en trädkramare i mig

I dag blir det ett inlägg med mycket bilder.
Men jag måste få visa våra underbara bokar som vi har på gården.

Dagens väder har varit lite dramatiskt.
Jag gick ut för att ta lite bilder på våra bokträd då det hade hade regnat och var uppehåll under tiden kom det en åsksmäll och det blev riktigt rått och mörkt.
Senare på nu kvällen kom dimman och mystiken infinner sig.


När jag var liten så älskade jag att klättra i träd, så högt upp jag kunde.


I dag väljer jag att känna marken under fötterna då jag har drabbats av höjdskräck på senare år.


Vi har fem stycken bokar som är imponerade.


Gården är från slutet av 1800-talet och förmodligen träden också.


Stammarna på vissa är så tjocka att man når inte runt.

Då jag ser på stammarna så kommer jag att tänka på elefantben.




När jag skulle ta bilden ovanför, så såg jag i ögonvrån till vänster att det hängde en....

Undrar hur länge den har hängt där?


Jag läste i en bok om boken...... eh! Att fina exemplar når en höjd av mellan 30 och 45 meter och att de raka stammarna bär upp en rundad, vitt utbredd krona.


Våra måste vara ypperliga exemplar

Ha en trevlig helg.
Pella