Träd & Gård

Bor man på en gård som vi gör så är man ganska utsatt för väder och vind. Här om dagen så var det regn och åska, och jag hade inte märkt av det direkt mer än att jag tyckte att det blixtrade till ett par gånger. Tyckte att den höll sig på avstånd. Jag var uppe på övervåningen och höll på att dammsuga då vädret inte tillät att vara ute..

När det sen slutat att regna och jag gick ut i trädgården, och skulle gå in till ena stallet så såg jag att en gren var knäckt på den stora Forsythian. Tänkte först att det kanske var vinden som hade tagit den men så reagerade jag på att det såg lite märkligt ut, precis som om man hade tryckt till med en lödkolv på ett par ställen.

Sen när jag luktade på grenen så luktade som om man eldat en pinne och sen hällt vatten på den.
Kan inte annat än att dra en slutsats att blixten hade slagit ner i den. Visst, det kan ju hända. Det läskiga var att det knappt var två meter från stallet....



Den nedre parkdelen är mycket utsatt av vinden.
Det ser man på björken längst ner som har vuxit upp snett.

Hörnan till höger har blivit rejält utsatt av vind och åska.
Åskan slog ner i björken och stormarna har tagit det gamla äppelträdet och en gran. Så där får det röjas, men jag har satt stopp för det till mitten av sommaren då duvor och andra fåglar har sina bon där.

Och den enda kvarvarande Almen kämpar för sin överlevnad.
Där den fortfarande lever har den ett otroligt tätt lövverk.

Det är så sorgligt hur trädet sakta kvävs till döds.....

Hämtat från Wikipedia:

Almsjuka är en svampsjukdom på almar som i första hand sprids av almsplintborren, och i andra hand av överväxt från träd till träd via rotkontakt. Almsjukesvampen växer i trädets näringsbanor, varvid dessa täpps igen så almen vissnar. Almsjukan är utbredd över i stort sett alla länder där almen har sitt utbredningsområde. Även friska, unga almar drabbas och tiden från insjuknande till död kan handla om månader eller några år. Almsplintborrarna som sprider almsjukesvampens sporer, bor under barken på vuxna träd, där larverna utvecklas och förpuppas. När de flugit ut som nykläckta skalbaggar äter de finbark i kvistspetsarna på almar av alla åldrar. Både vid näringsgnag och vid förökningen under bark smittar de ner de träd de finns på.

I södra Sverige är katastrofen redan ett faktum. Sommaren 2008 observerades almsjukan (i påtaglig grad) längs E4 ungefär vid Gränna. Det är troligt att sjukdomen når Stockholm inom några år. Eftersom alm där utgör större andel av alla parkträd jämfört med t.ex. Malmö riskerar sjukdomen sommartid påverka huvudstadens utseende mycket negativt, om passiviteten inför denna trädsjukdom inte snarast åtgärdas genom forskning samt omfattande nyplanteringar t.ex. av lind, hästkastanj och andra i Stockholm härdiga och vackra lövträd.

På vår innergård hade vi en ståtlig Alm som gav en fin skugga på sommaren, perfekt då trädgården är öppen mot söder. När Jordan var nyfödd låg vi i skuggan av den på en filt och svalkade oss. Denna Almen dog för ett par år sedan. Den sista sommaren fröade den av sig något så oerhört, precis som om den ville säkra sin fortplantning. Lite sorgligt. Jag har haft svårt för att skiljas från detta fantastiska träd så vi bestämde oss för att behålla stammen och den inre delen av kronan. barken har av naturliga skäl lossnat och ramlat av då Almsplintborren ätit sig igenom under barken.
Vi påbörjade ett projekt med att bygga upp en stenmur omkring Almen och nu har det äntligen blivit klart. Tanken är att murgröna ska få täcka in stammen och växa upp i kronan. Förhoppningen är att det kommer att hänga ner murgröna från de avsågade grenarna.


Så murgrönan som växte vid stallväggen har fått stå i hinkar och rota sig och sedan planterats runt trädet. Vi får hoppas att den tar sig.
Sen ska det planteras låga perenner runt om, har börjat lite.
Bilderna är lite gråa, men vädret likaså ;)

Detta var lite om våra träd på gården.

Ha det gott!
Pella