Morgnarna är helt otroliga med dimma tjock som mannagrynsgröt. När man går ut så är man omsluten av det och allt är tyst. känns nästan som om man är ensammast i heeeela världen.Men det är vi inte....
Går ner mot hagen och överraskar hästarna. Min gamle sträcker på sig och tittar nyfiket. Lugnar ner sig när han får syn på mig i dimman. Verkar lite spänd ändå. Kan det vara något annat som lurar i bakgrunden?
När solen väl börjar bryta sig fram genom dimman passar vår katt på att sola sig på det tröskade fältet. Man ser henne knappt då hon smälter in med sina färger.
Hon håller sig gärna runt mig. Är sällskapssjuk. men det är inte så konstigt för hon är den enda stallkatten som vi har. Med tanke på att vi bor på en stor gård så hade vi tidigare ett flertal katter. En efter en försvann de spårlöst, och nu är det endast Milla och den ofrivilliga innekatten Cookie kvar.
Cookie får absolut inte gå ut då hon har kattungar.
Nu har vi upptäckt att det finns räv och det är ett flertal. Spåren är tydliga och när jag talade med grannen för ett tag sedan så visade sig att även de har blivit av med katter. Och de i sin tur hade hört av en annan granne att det fanns ett 10-tal rävar en liten bit bort.
Milla är livrädd för hundar och är trefärgad, har alltid tagit sina rundor på kvällarna, men nu så kommer hon gärna hem vid mörkrets inbrott. Och jag tror att det (peppar, peppar) som håller henne vid liv. Och våra myskankor som inte ville gå in på kvällarna, går gärna in med hönsen strax innan skymning.
Det skar i hjärtat när jag hörde grannen kalla på sin lilla katt här om morgonen då katten inte hade kommit hem på kvällen, för jag vet hur det känns när man står och kallar och hoppas att räven inte har tagit dem....
Moder natur kan vara hård ibland....
Kram
Pella
Ja hua dom sluga Rävarna behöver väl inte ta våra katter ändå. Men jag såg en som srang över vägen framför min bil häromdagen. Han hade faktiskt just en katt i munnen. Jag rös i hela kroppen för det såg otäckt ut.Nu är det någon stackare som saknar sin gosekatt.Kram/Fia.
SvaraRaderaVilket fint inlägg du har gjort Pella
SvaraRaderaVi som är så 'kroppade' att vi älskar våra fyrbenta - både katter och hundar (och hästar för den delen)blir förtvivlade när det händer älsklingarna något.
Det jäkliga är att räven säger: -Ta det inte personligt...jag måste skydda mina intressen, det är ingen annan som gör det åt mig...
Det är bra om Milla kommer hem varje kväll innan det blir mörkt! Vi håller tummarna att rävarna flyttar snart....;)!/ Anja
Att ha husdjur älska och vårda till glädje men även bekymmer...
SvaraRaderaHur många gånger han man inte skrattat, gråtit efter sina älsklingar
Oj, jag trodde inte rävar tog vuxna katter. Ja morgnarna har varit helt otroliga. Hörde Jordan ropa på dig härom morgonen, gick på stycket precis invid asfalten i dimman och plåtade, tänkte att du nog var ute och gjorde det samma..kram Sophia
SvaraRaderaMånga har verkligen lyckats ta underbara dimmbilder de senaste dagarna. Inspirerande!
SvaraRaderaRäv är ju kul att se i skogen ute då och då, händer inte så värst ofta. Baksidan är ju att de har en vana att ta andras djur och det är verkligen inte kul. Hoppas era katter klarar sig.
Kram!