måndag 27 februari 2012

Vid vägens slut ( skrivet direkt från hjärtat)


I dag skriver jag ett inlägg som är direkt från hjärtat.

När mina tankar blir till ord och bild...

Då jag började blogga så ville jag att min blogg skulle handla om mitt liv på gården och mina upplevelser utan att jag skulle bli för personlig. Och när man bor på en gård så finns det mycket runt omkring. Självklart så blev det ju även säsong för trädgård. Jag bloggade om vår trädgård och allting var nytt. Och gick med i länksidor för trädgård. Men då var kravet att man bara skulle skriva om trädgård och INGET annat. jag tänkte okej, det är ju trädgårdssäsong. Och helt plötsligt så öppnade sig en värd full av trädgårdsfantaster. och jag tyckte det var toppen. Man fick nya vänner, men...  jag kände att jag saknade lite att få skriva om annat, gick ur dessa trädgårdslänkar och skrev om annat men då blev det färre besökare. 
Det blev för mycket prestationsångest.
Min inspiration försvann och jag lät bloggen vila lite. Det kom en ny vår och inspirationen och bilderna spirade. Försökte att hitta nya ideer och saker att skriva om. Kände att det började bli en pisk på ryggen om att skriva och lägga in bilder. Och nu i vinter så har jag legar väldigt lågt. 

Tack vare Hillevisan ( Tack för dina fina mail) med bloggen Tankar från trädgårdsmästaren så har jag hamnat i " rätt fack" dvs att mina bloggar ( denna och Pella P.hoto) ligger under den listan i Svenska Trädgårdbloggar.se , som passar bäst in på mina bloggar. 
Min passion ligger i mitt fotograferande där jag fotograferar främst natur, djur och trädgård. 
Och jag behöver inte känna mig styrd av att jag bara måste skriva om trädgård.

Jag har gjort sporadiska inlägg på denna bloggen och har inte varit inne och kommenterat så mycket hos andra, detta då mitt privatliv har varit mycket turbulent och orken inte har infunnit sig, men desto fler inlägg har jag gjort på min fotoblogg då fotografering även är som en viss terapi för mig.


Och detta fick jag känna på då jag besökte ett ödehus i lördags.
Jag tog bilen och körde bort till en väg där det ligger en ödegård vid vägens slut.
Promenerade dit sista biten och kände att ju närmare jag kom, ju starkare kände jag husets själ. 


Och det ville säga mig något.

I sin ensamhet tornade det upp sig och stod där stolt. Jag kände en sorgsenhet för husets förfall och detta framkallade den sorgen jag känner inom mig. I detta ögonblicket så bestämde jag mig för att vända den sorgen och uppgivenheten till någonting positivt, att det kommer någonting gott ur allting som sker.
 Att det finns en mening.
Ödegården fick mig att se mitt öde, att trots stormar, väder och vind så står det stolt och stadigt kvar i godan ro....




 

 





Och vad har då detta med min blogg att göra undrar ni?
Jo, för trots att jag har misskött mina bloggar och bloggvänner så finns ni ändå där och hälsar på mig,
och skriver kommentarer vilket gör mig stark.
Tack för att ni finns












När jag gick iväg där ifrån så  vände jag mig om.
Och då var det precis som om gården stod där i det varma solljuset, och såg på mig och log.


Sen traskade jag vidare på vägen och vadade genom den vattendränkta vägen,
 och jag kände att min själ var fylld med ro...




Kram Pella

27 kommentarer:

  1. Jag besöker din blogg då och då men har aldrig lämnat någon kommentar innan (tror jag). Vill tillägga att jag gillar din blogg precis som den är!

    Ha en fin dag/Kram Lussan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lussan.
      Vad glad jag blir. Roligt att få veta att en av de besökarna är du. Jag lovar att jag kommer inte att göra om min blogg för den är jag.

      Önskar dig det samma.

      Kram P.

      Radera
  2. .

    Nu gråter jag... Och det är skönt att få lov att beröras och känna starkt.

    Så fint skrivet och vackert förklarat Pella! Och VILKA ljuvliga bilder, man känner sorgen, ensamheten, styrkan.... allt medmänskligt fint! Tackkkkk!
    Varmkramar H.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hillevi <3
      Blir oerhört glad när du skriver detta, för det gör att jag gjorde rätt som vågade öppna mig.
      Den största kramen P.

      Radera
  3. Vilket otroligt vackert inlägg, ärliga ord och fantastiska bilder. Vi gillar din blogg precis som den är och vi blir alltid lika glada då din blogg dyker upp i listan över uppdaterade bloggar.

    Ta hand om dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Vad glad jag blir, jo vi har följts åt ett tag så jag blir alltid lika glad när ni hälsar på mig.

      Sköt om er!
      Kram P.

      Radera
  4. Så otroligt vackert!
    Mina tårar kommer och jag gör inget för att hindra dom. Jag känner så starkt med dig och att öppna sig gör oftast att man mår bättre. Jag är i samma situation som du är eller i alla fall något liknande. Har förbättrat mig själv genom att gå en "kurs" som jobbar med Personlig utveckling. Att inte vara rädd för att prata om det och att se det positiva i livet. Det låter så enkelt när andra pratar om det men så är det inte för oss.
    Massor av kramar till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh! Tack Lisbeth!

      Ibland är det svårt att hitta en väg för att må bättre och i detta fallet följde jag min inre röst. Att få känna sitt inte och acceptera situationen istället för att förtränga hjälper många gånger i steget för en "rehabilitering" av själen.

      Bamsekram tillbaks!
      / P.

      Radera
  5. Jag tittar också in här allt som oftast och jag kan bara säga fortsätt på ditt sätt, som känns rätt för dig så behöver du inte oroa dig. Du tar fantastiska bilder och det är alltid lika kul att se, för mig spelar det ingen roll om det är trädgård eller inte. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna-Maria!

      Skönt att veta att mina bilder är uppskattade, för i varje bild jag tar finns min själ med. Och jag ska fortsätta i min anda.
      Kram P.

      Radera
  6. Hittar in i din blogg för första gången idag!!! Blir så glad att jag fann den, inte hade jag velat missa detta!!!
    Vilka fantastiska bilder, och vilket underbart hus som står där med värdighet och vänlighet, trots att åren gått hårt åt det. Man kan hitta sin styrka från olika håll, varför inte bli vän med ett ödehus;-)
    Kommer att fortsätta titta in hos dig.
    Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen hit Åsa!

      Tack för dina fina ord, ja detta ödehus kommer jag nog att förvalta väl i mina sinnen.
      Hoppas att du finner mer nöje i att hälsa på mig.

      Ha det gott!
      / Pella

      Radera
  7. Men kära Pella! Både denna och din fotoblogg ligger mig så varmt om hjärtat - dina bilder är så poetiska och talar sitt eget språk. Mitt språk.

    Och inte har väl vi bloggare skrivit på något kontrakt om att vi ska publicera X antal inlägg per vecka eller att vi måste kommentera bara för att vara sociala? Så funkar i a f inte jag... jag kommenterar de inlägg som berör mig på ett eller annat sätt. Det kan vara allt från praktiska tips, vackra foton, trevlig info till intressanta funderingar. Dina foton berör mig alltid och det kommer de även göra i fortsättningen.

    Varmkramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gulliga Anna!

      Älskar din rättframhet. Nej inget kontrakt är skrivet :)
      Det är ju det jag vill att bloggen ska vara min spegelbild , och här är jag nu :)

      Bamsekram!
      / P.

      Radera
  8. Pella......så smuk du beskriver dine følelser - du behøver ikke at have præstationsangst jeg kigger ofte ind på din blog og jeg kan lide at komme forbi om du skriver om haven eller ej. Blogge er forskelige og THANK GOD for det.......de inspirere på hver sin måde og din gør det på din måde og det er jeg glad for.

    Keep smiling

    Knus Dorthe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dorthe!

      Så snäll du är! Är glad om jag kan inspirera dig med mina ord och bilder.

      I will keep on smile.

      Kram Pella

      Radera
  9. Pella! Du har så mycket att ge, både genom bilder och texter! Jag har ofta bloggtorka, särskilt under vinterhalvåret. Hoppas att allt ordnar sig till det bästa för dig och att du känner stolthet över den du är!
    Ha det riktigt gott!
    Kram
    Christina

    SvaraRadera
  10. Vilka underbara bilder du fick med dig på DIN färd med ditt inre.. Det är så gott att höra att du fått dej en egen styrka av din promenad i det bortglömda. Som du säger så är det mening med allt-trots att det ibland kan verka så fruktansvärt hopplöst- Allting--
    Nu önskar jag av hela mitt hjärta att du får behålla de fina "hälsningarna" som det gamla huset lyckades ge dej.
    Bilden av stigen med huset i bakgrunden- Ta fram det när du känner dej "nere" för det förmedlade en underbar känsla till oss som "bara" fick se det i bloggen.
    Det är ju det som är så härligt med denna blogg--- Man känner gensvar o samhörighet med så många- Ingen ställer krav på att det ska vara si el. så? Vi är som vi är??
    Så hoppas jag dina vovvar, lamm o de djur du har också kan hjälpa dej!!
    Stora Kramen Ninne

    SvaraRadera
  11. Vilket fint inlägg med vackra bilder. Har märkt att inläggen blivit färre, men är glad för de gånger du "dykt upp" =)
    Kram!

    SvaraRadera
  12. Jag gillar båda dina bloggar precis som de är. Gillar också att du vågar dela med dig av lite tyngre, djupare tankar. Det kan nog hjälpa andra till att känna styrka och att man inte är ensam.
    Modig och klok är du!

    Kram

    SvaraRadera
  13. Hej där :) Inte behöver man "prestera i olika fack" för att vi bloggar? Jag gillar din blogg och dina bilder, tittar in men kommenterar inte alltid, lite lat...... men också för att jag inte alltid hinner, men ofta kan jag tjuvblogga på jobbet, ta en liten titt efter lunchen, få njutning av vackra bilder och se snabbt vad ni andra har för er :)
    Personligen gillar jag bloggar som har blandat innehåll, det blir mer personligt och som kloka Marina skrev ovan; att läsa om andras tankar om livet och händelser, gör att man känner igen sig och inte är ensam. Ibland kan jag tröttna på alla dessa perfekta bilder från hem och trädgårdar, vill läsa om mer "vanliga liv", det naturliga som gör vår vardag - du vet vad jag menar :) Roligt att du är aktiv igen och fota och publicera och skriv! Ha det bäst ♥

    SvaraRadera
  14. Fantastiske fotos af et fantastisk hus!!!!!!!! - og godt, at du der fandt en "ven". Nogen skriver ofte, andre sjældent. Nogen har mange ord, andre har få. Egentlig skal man jo bare gøre som man har lyst til. Nogen gange en kort og nogen gange en kort. Eller måske bare et dejligt foto :-)

    Ha´en god aften
    Birgitte

    SvaraRadera
  15. ........jeg mente selvfølgelig: nogen gange en kort og nogen gange en lang.

    Måske skulle jeg hellere sige godnat :-)

    SvaraRadera
  16. Nej det hoppas jag att du inte gör om din blogg, för den är underbar som den är, med dina fantastiska bilder. Så tråkigt om alla bara skrev om trädgård å inget annat !Å vilket fantastiskt hus,står så kaxigt kvar, du har lyckats fånga det så man blir berörd.
    Men sista bilden blev jag alldeles tagen av, SUCK, där hade jag nog parkerat mig och inte kunnat se nog.
    Lisa/Lisas trädgård

    SvaraRadera
  17. Jag tänker så här: Hur mycket eller lite / ofta eller sällan du skriver på din blogg har jag absolut inte med att göra - det är din blogg och jag är din gäst här.... om jag vill... och det vill jag jättegärna för jag älskar dina foton (och ja,ja jag älskar ditt växthus också). Så känn ingen press för min skull i alla fall, jag tittar in när jag upptäcker ett inlägg av dig - kommenterar ibland, ibland inte. Sen hoppas jag verkligen att din situation ljusnar nu, det är så tungt att gå ledsen och orolig en längre tid.
    Många kramar

    SvaraRadera
  18. Hej Pella!
    Direkt in i mitt hjärta, och lite förmedling av mina tankar och funderingar, och även mina favoritmotiv på bildval - jag gillar ju också att leta rätt på förfall att fotografera. Jag bloggar inte heller runt hela tiden, utan det som blir det blir. Och inte bara trädgårdsinlägg - däremot bara rosigt på rosbloggen - och sedan får folk läsa de som vill!
    Många kramar till dig!
    hälsn
    AnnA

    SvaraRadera

Tack för att Du tar dig tid och lämnar en kommentar. Det glädjer! Du som inte har någon blogg och vill göra ett inlägg välj "anonymt" i rullistan så lämnas det ett inlägg.Men skriv gärna ditt namn i kommentaren så jag vet vem som har hälsat på mig.
Kram!